Det är lätt att tro att livet som egenföretagare är en enda lång frukost i solen, kreativa idéer på löpande band och full kontroll över både kalendern och livet. Men det finns en annan sida också. Den som består av snabba beslut, halvt kalla kaffekoppar och att svara på ett mejl samtidigt som man funderar på vad man egentligen glömde.
Så hur ser en ”vanlig” dag ut för mig? Häng med.
Morgonkaos, möten och magplask
Klockan ringer. Eller, den har ringt – två gånger redan. Jag snoozar lite för länge, drar i gång hjärnan innan ögonen riktigt hunnit öppnas. Tankarna vandrar snabbt till dagens första möte, en halvfärdig text från igår och om jag faktiskt bokade in Zoom-länken korrekt.
Morgonen är en blandning av logistik, frukost, barn, mejl, kalenderfix och en känsla av att alltid ligga ett steg efter. Men ändå – det är mitt tempo. Mitt liv. Och det är just den friheten jag valt.
När jag väl sätter mig vid datorn (idag blir det köksbordet), finns en lång to-do-lista som väntar. Men istället för att börja där, skriver jag en caption till Instagram. Det är så min kreativitet funkar. Den kommer inte alltid när jag ber om det, men jag har lärt mig att följa den när den väl knackar på.
Eftermiddagströtthet och kvällens påminnelse
Efter ett inspirerande kundmöte – du vet, ett sådant där man känner varför man gör det man gör – blir det ett kort energidyk. Jag inser att jag inte ätit lunch. En ostmacka slinker ner medan jag försöker få ett flöde i ett nytt blogginlägg. Det går trögt. Tekniken krånglar. Och det där med att vara sin egen it-avdelning… ja, det är en del av paketet.
Någonstans där börjar jag ifrågasätta allt. ”Varför valde jag det här livet?” ”Tänk om jag bara hade ett vanligt jobb – med betald semester, kollegor och fungerande skrivare?”
Men sen, när jag minst anar det, får jag ett meddelande från en tidigare kund. Inget stort, bara ett tack. Men det landar rätt. Hon skriver att det vi gjorde tillsammans förändrade hennes sätt att tänka. Och precis där, mitt i kvällströttheten och vardagsröran, minns jag varför jag gör det här.
För friheten. För utvecklingen. För mötena. För att det är på riktigt.
Företagarlivet är sällan perfekt. Det är levande. Oförutsägbart. Utmanande och ibland lite galet. Men det är också vackert, för att det är så djupt förankrat i det egna valet. Och jag skulle inte vilja byta det mot något annat.